I detta inlägg vill jag prata om två fraser man gärna andvänder inom media som människor sen använder i livet, angående cancer.

Tänkte att vi börjar med den första, vilket är "Säg nej till cancer".....Vem som tyckte detta var en bra slogan kan inte haft cancer eller någon annan sjukdom för den delen.

Vaddå säg nej till cancer, tror ni att cancer kommer och ba: "tjena! sååattte jag tänkte fråga om det är okej med dig att jag "bor" hos dig ett tag. Du kommer bli väldigt sjuk och behöva medicin osv men tja...går det bra eller?"

Varav vi : Men fan vad kul med inneboende! VÄLKOMMEN !

Nej så går det inte till. Cancern kommer och TAR plats, den frågar inte om lov innan. Så attt komma med en slogan som lyder så gör många av oss drabbade VÄLDIGT arga. Cancer kan man inte säga ja eller nej till, den bara kommer in i ditt liv och tar plats för att stanna.

Att ni då kommer och får det att låta som om man har ett val är skrattretande. Därför vill jag att vi ska säga NEJ till detta, nej till en slogan som får cancern att verka så ynklig och något som faktiskt kan lätt försvinna. För så är det inte.

Så kommer vi till den andra frasen som jag hatar ännu mer. "Han/Hon förlorade kampen mot/till cancer"

Använd ALDRIG den här. Personen med cancer krigar varje dag, från den stund diagnosen kommer till slutet. Men låt mig berätta en sak, även när cancer tagit kroppen ifrån oss kan den inte ta personen. Men vi krigar också vidare även när cancer är borta från kroppen. Då det inte bara är våran kropp som cancern attackerar.

En kropp är bara ett skal, ett skal vi alla ska lämna tillbaka en dag. En del tidigare än andra. Kroppen har en tickande klocka som en dag måste stanna, så är det för alla. Sen kan en klocka få problem på vägen, kanske rost eller ett kugghjul som går sönder. En del saker kan man självklart byta ut. Men en del saker går inte att fixa, och då är det dags för den klockan att få stanna.

Ingen lever för alltid, en dag ska vi alla somna in. En person med cancer krigar varje dag, 24/7, våra kroppar kanske ger upp och förtvinar, men det cancer aldrig kan ta är personen själv. Våran själ, våran ande, vårat väsen.

Din kropp är inte du, den definierar inte dig som person. Din kropp är ett skall som du fötts med, som du blivit tilldelad tills det är din klockas tur att stanna.

Så nej man förlorar inte kampen mot cancer bara för att kroppen sagt att nu är det dags.

Så till alla mina nära och kära. Om min cancer någonsin skull bli sämre och det skulle leda till att även min klocka stannar.

Säg ALDRIG den frasen om mig. Då skulle vara lika med att allt kämpande och krigande inte skulle betytt något.

Om jag fortfarande skulle vara jag, den therese som ni alltid känt så betyder det att jag vunnit.

Säg istället Hon krigade och vann.

Det är de jag skulle vilja att ni sa, för det är det som skulle vara sant.

Till alla krigare där ute, fortsätt kämpa. Men kom ihåg att det alltid är okej att känna, precis vad ni vill <3