Så om jag svarade svarade jag kort och "kallt", så han skulle fatta att jag inte var intresserad. 

Han fråga vad jag sysslar med och säger att jag jobbar med hundar. Då frågar man hur man lyckas få ett sånt jobb och svarar ärligt att de flesta som jobbar på dagis har lönebidrag eller kanske praktiserar/ska helst ha utbildning.

Han visste inte var lönebidrag var och jag orkade inte svara så sa att han fick söka på det.

En sekund senare frågade han vad jag hade för att lyckats få det. 

Då orkade jag inte mer och skrev rätt ut.

"Jo jag skaffade cancer och fick då rätten till lönebidrag" 

Hans svar då var "nice, har du kvar cancern "som ett minne" nu då eller? 

Vete fan vad han menade med det... Tror han jag på riktigt satt och skämta om att jag hade cancer? Cancer är inget skämt.

Efter det kom en rad frågor.  Tappar jag håret osv osv.

Hela tiden svarar jag kort. 

Låt oss ta en paus. jag ÄR öppen om min cancer, men så han skrev och de vibbar jag fick kändes inte bra. Det kändes oförskämt.

Till sist kom droppen. 

"Känns som om jag ställer frågor du får konstant" " vart kommer ditt efternamn från och kommer du dö i förtid osv" 

1 osv?...

2. Försökte han vara smooth och fråga en "normal" fråga innan han skulle fråga om jag ska dö?

Svarade i stilen med att "vem vet om de kommer dö i förtid? Alla ska dö en dag, men nej jag ligger inte på min dödsbädd." 

Sen skrev jag att han ALDRIG ska fråga en cancerpatient om de ska dö i förtid/snart. 

Fattar ni vad okänsligt det är!? 

Nu ser ju allt bra ut för mig och jag lever normalt, det visste inte han. För sånna frågor fråga han inte först...

Förstå om jag faktiskt fått ett datum och så kommer en idiot som han och skriver så...som om det vore att fråga om vädret.

Blir så jävla förbannad rent ut sagt! Har självklart slutat skriva osv efter att jag skrev att han aldrig ska fråga någon det.

Det är okänslig och oförskämt.

Att man har en sjukdom och säger att man har det ger inte andra rätten att fråga om man ska dö snart.

Ingen vet när exakt de ska dö, man kan dö bara genom att gå över gatan och då dö i förtid utan att veta det. 

Jag är som sagt öppen och brukar berätta att jag kan leva ett normalt fullt liv Sålänge mina cellgifter funkar. Men så långt hamn jag inte då han fråga det istället. 

Tänk på att jag ej känner denna person och han började skriva under dagen....det är inte en fråga man frågar första gången man pratar/skriver med en människa. 

Personen med diagnosen är den som väljer när den är redo att berätta saker. 

Tänk på det.