Nu på lördag den 29:e är det exakt ett år sen som jag fick mitt besked. En del dagar känner jag att "äsch, det är ju som vilken dag som helst! Den kommer bara att gå swoosha förbi som vinden!". Andra dagar känns det som om något i mig försvinner eller att jag bara känns tom. 

 

Jag vet ju inte hur jag kommer känna just den dagen, men ska göra allt för att inte tänka på det för mycket. Ska försöka hitta på något kul och vara med Martin. Han vill att jag ska träna med honom så kanske man ska ta och göra! Sen kurra ner sig och mysa till massa bra filmer, med snacks! 

 

Men ett år. Ibland känns det som om det var igår och ibland som om det var en evighet sen. Alt jag vet är att jag e tacksam för medicin, tacksam för att man faktiskt inte behöver betala allt när det kommer till medicin kostnader, att jag har en sån underbar läkare, familj och vänner. Tacksam för UngCancer som bara finns! Ett sånt otroligt stöd detta år som gått. Jag har träffat nya underbara människor och gjort resor jag aldrig trott jag skulle få göra. 

 

Så tack, tack för att ni finns och låter mig stödja på era axlar när jag behöver det.