Jag sörjer dig, som inte inser att livet är kort och att röka eller sno saker inte kommer göra dig lycklig. Även om du är "legendarisk" inför dina vänner och främlingar. Jag sörjer dig och din tid. För du som röker kan missa dina barnbarns student, giftemål och allt annat. 

Jag sörjer min ungdom. Vem vill va med någon som har cancer? Jag kommer inte dö av detta men cancer skrämmer många. 

Jag sitter på bussen hem och bara gråter. Jag gråter sällan över min cancer  jag glömmer den och äter mina mediciner utan att tänka varför jag tar dem.  

Jag orkar inte mer. Framtiden är långt bort och mörk. Så jävla mörk