Som en del vet och har läst går jag till en psykolog pga ångest i olika former, men i början fick vi se till att jag skulle få sömn så de första gångerna gick ut på att testa olika övningar osv för att jag lättare ska kunna somna på kvällarna utan att få dödsångest osv.

Men nu har vi äntligen börjat kolla över mina olika typer av ångest jag upplever som ibland gör att jag undviker en massa  saker i mitt liv...och jag tänkte berätta lite om dem. MÅNGA av dem är väldigt konstiga och jag undrar hur min hjärna kommer på allt (tills jag kommer ihåg att min fantasi är helt galen och vild...)

Dödsångest: Jag har nästan konstant ångest över att jag ska dö pga av olika scenarion som ;
-någon annan form av cancer, att min cancer ska bli värre ,att mina cellgifter slutar att funka,
-att jag ska dö på ett flyg pga av krasch, dö på ett  flyg pga av jordnötsallergi (för det är viktiga att du äter dina jävla nötter på en resa som är 3 timmar... och bolagen vill inte ropa ut att det finns person med allergi på flyg, det har hänt mig...dock ingen som öppnade jordnötter),
- att vi kraschar och hamnar i havet och drunknar eller blir hajmat,
-att jag är utomland och badar i havet....och blir hajmat (jag har extreme hajfobi),
-att jag är utomlands och det blir en naturkatastrof (typ tsunami)

Listan blir INTE kortare...Efter mitt cancerbesked så tror jag att allt annat hemskt ska hända mig. Vilket gör att jag inte vill resa någonstans...och om jag gör det blir det med SAS som jag vet tar allergi på allvar.

Sen har jag stor ångest över att något ska hända Yasha, min hund. Nästan varje dag när vi åker tuben "kan" något av detta ske:

-Yasha blir rädd och ramlar ner på spåret
-Det är så mycket folk att han blir nerputtad på spåret
-NÅGON tar yasha och KASTAR ner honom på spåret ( ja...den vet jag inte vart min hjärna hittat...)
-Jag är på ensida av tuben/perrongen och Yasha på den andra vilket leder till att han flyger efter tuben (hans koppel sitter fast i ett förarbälte jag har i midjan)

Har även ångest över att jag och Yasha ska hälsa på min bror på gotland kommer han:
- Blåsa bort från båten när vi rastar honom (asså verkligen...hjärnan sluta bara nu)
-Att det blir storm och vi sjunker (titanic! fast utan all is)

All min ångest över Yasha leder till att han ska dö...Yasha är mitt allt.

Min psykolog frågade vad jag tror detta kommer ifrån och svarade att jag tror det beror på att jag förlorade Enzo för tidigt och jag är nu rädd att förlora Yasha.

Mina djur är mitt allt och när Enzo gick bort var jag som en tom människa. Varför skulle jag gå ut oh promenera, finns det något som ser mer onaturligt ut? Varför ska jag gå upp tididgt om jag inte ska jobba om jag inte har hund, osv osv.

Jag är rädd att om något händer Yasha blir jag ett tomt skal igen.

Och varför betyder en hund så mycket?

Jag har ALLTID (och kommer förbli) en stor djurvän, djur ger så mycket utan att förvänta sig något tillbaka.

Enzo och Yasha var/är mina bebisar, min familj, mina bästa vänner.

"Bebisar är hon vrickad eller? De är ju djur!"

Vrickad kan vi diskutera en annan gång, men ja jag kan ju självklart skilja på människor och hundar.

Men för något som faktiskt kanske inte kommer "få lov" att ha barn så blir dom mina barn. Mina allt.

Som cancerdrabbad kan jag inte bara skaffa barn hur jag vill. Cellgifter skadar fostret och som det ser ut går det inte att sluta ta cellgifterna...då Skadar jag mig själv och skulle ändå i slutet inte klara av en graviditet.

"Adoptera då! " Där säger det stopp med, det är svårt att få adoptera så länge du har din cancer. De vill att de ska finnas" intyg" eller en försäkran om att du är cancer fri.

Min cancer är kronisk. Det betydet att med dagens medicin för just min cancer kommer jag ALLTID ha cancer.

Sen var mina val slut. Surrogatmamma är inte lagligt i sverige så det går bort med.

Så ja mina hundar, mina djur är mina barn och det är inte fy skam det med! Jag kan gärna skaffa några till!

(pppssst men flytta hemifrån är prio 1 ! )

Detta tänker min hjärna på nästan varje dag... lite rörigt i huvudet va?

Sen har jag ju små ångest saker som stör lite titt som tätt.

Inatt fick jag svårt att andas (det var tungt...som att någon låg på mig) för att jag tänkte på saker som jag ska göra snart som jag tycker är roligt som fan! Men...så mycket kan gå fel och en tanke spinner vidare på nästa och sen blev det svårt att andas.

Så blev lite meditation så där kl 2 i natt. Somnade gott efter det.

Nu vet ni lite vad som händer i min knasiga hjärna....varsågod!

Nu ska jag kolla roliga videos, ta lite cellgifter och läsa smaskigt tantsnusk! De bästa typer av böcker :3

Just nu läser jag en som heter "About a Dragon"- G.A. Aiken Snygga män som kan bli drakar...eller tvärtom...bryr min inte så mycket för de är SNYGGA! *fnittrar hysteriskt och dreglar lite*

 

 

 

                                                       Puss på näsan på er